Tid. Annika Johansson kåserar

Det är väl vår erfarenhet att tiden är alltför kort. Sällan har man tid? Eller är tid något man tar sig? Kan det rent av vara så att man får tid?

Just nu är vi många som längtar efter semestertid, en fri tid som kan komma oss till mötes.

En sak vet jag, tror jag, det finns en evighet och en Gud som har tid. I evighet är Han närvarande hos oss i tiden. Mitt ibland oss. Någon har sagt att det är med Gud som med trattkantareller. Där fanns ingenting annat i skogen än bara skräp och otyg. Och skogen verkar vara det liv vi lever. Falsk lyckoskivling, vanlig lögnsopp, skandalmusseron och eldröd djävulssopp. Till slut snubblade Kalle och ramlade raklång i mossan av ren utmattning. Då såg han dem. Marken var full av trattkantareller, en matta bredde ut sig av gråbruna oansenliga hattar. Och när han reste sig upp igen kunde han inte förstå hur han hade undgått att se dem. De fanns ju överallt. Guds rike är mitt ibland er, mitt i tiden!
Så breder evigheten ut sig mitt i tiden – att se det är en gåva, tiden berikas av denna tro.

En sångtext: ”Vem skulle hjälpa mig att uthärda livet här ute. Vem skulle ge mig den kraften som jag måste få. Vem skulle trösta mig, jag är så liten på jorden. Om du inte fanns till, ja vad gjorde jag då. Nej. Du måste finnas, Du måste, jag lever mitt liv genom Dig. Utan dig är jag en spillra på ett mörk och stormigt hav.”

Nu är varje ögonblick som kommer till oss i sommar en byggsten för evigheten. Må ditt liv gå Dig till mötes och må vinden smeka din kind….Ja må Du i sommar få ögonblick, tider och stunder då Guds Ande kan beröra Dig med sina varma nyskapande vindar. Den tid vi får förfogar vi inte över men den tid vi får kan gå oss till mötes, komma med hälsningar från den evighet som vill beröra och nyskapa. Tillsammans möts vi också för att fira gudstjänst, dela gemenskap, sång, vandring m.m. med varandra i församlingarna, varmt välkommen med!