På kvällen den 13 september ringde
telefonen. I-A skulle föda. Jag var utvald att köra eftersom
Benny tydligen var väldigt nervös inför uppgiften. Jag har
ju varit med några gånger förut och kände mig ganska lugn. Vi
hämtade I-A och åkte iväg vid 21-tiden. Att hon hade ont och
värkar ganska ofta var inte att ta miste på så vi sinkade
oss inte mer än nödvändigt. Efter att ha släppt av henne och
Marianne vid förlossningen åkte jag hem.
På förmiddagen ringde Hustrun och berättade
att det inte tog mer än ett par timmar så var förlossningen
klar. Det var i princip halvklart då hon kom in. Visst var
det jobbigt och visst gjorde det ont, något som alla mödrar
vet men belöningen var en välskapt tjej som vägde lite över
2700 gram. Inte så liten alltså.
Nu blir det 20 år framåt, minst, som
föräldrar får ta ansvar för denna skapelse. Massor med jobb
och massor med glädjeämnen och en del sorger naturligtvis.
Att ligga kvar på BB var inte aktuellt. redan idag åkte hon
hem. I-A har många järn i elden och har svårt att vara still
men kanske hon ska ta det lite lugnt ett tag nu.
Vi gratulerar henne till sin lilla tjej och
önskar lycka till med den lilla ulrikanskan.
Christer
