|
Äntligen känns det lite bättre! Det är fortfarande kallt att vänta på tåget vid
sjusnåret på morgonen, men det är ändå inte så vidrigt som för några veckor sen.
Vi har lite snö kvar fläckvis, men inte mycket alls. Maken och jag vandrade runt
huset och beskådade eländet som snö och kyla lämnat efter sig. Bakre väggen har
rasat på växthuset, några plastskivor måste bytas. Stora isflak åkte ner från
hustaket och krossade en del av rhododendronen, buxbomen är nedtryckt och ligger
utfläkt mot marken och rosorna svartfrusna straxt över marknivå. Attans, så allt
ser ut. Vaddå gräsmatta? Snarast en geggig sörja...
De pelargoner som överlevde vintern mår i allafall förträffligt. Nu är bekymret
snarast hur de ska få plats i bon innan de kan gå ut, ska de växa i den här
farten vete sjutton. De är ju bannlysta inomhus, maken påstår att han får astma
men han är nog bara kinkig. Klagar jag på att hans rosor river mig när jag går
förbi kanske? De bor ute året om förstås, men ändå!
Jag köpte några små fuchsiasticklingar, pyttesmå verkligen, och med bara
en pappersremsa om de tunna rötterna. De fick ny jord och en riktig kruka. Sen
skedde undret, eller mysteriet rättare sagt. Platsbrist gjorde att de fick stå i
olika fönster, och det var inom kort solklart att de som stod i tonåringens rum
växte absolut bäst. De sträckte på sig så det syntes för var dag som gick.
Övriga som fått en annan placering förhöll sig mycket passiva. Överlevde - men
inte så värst mycket mer.
Av detta har jag kommit fram till revolutionerande rön inom växtförädling. Små
plantor växer bäst om de får stå inträngda mellan en fönsterruta och en
dataskärm (förmodligen pga strålningen). Det optimala läget är om de också
ställs lite snett från TV-rutan, då växer de även bra på bredden (troligen
pga.
att de då måste sträcka på sig så mycket som möjligt för att kunna se hur det
går på TV-spelet.) Den tredje, och kanske viktigaste faktorn för god tillväxt
tycks vara hög musik, helst hårdrock. (Förmodligen utvecklar de då extra stora
blad för att kunna höra bättre). Den kontrollgrupp som sattes i ett annat
fönster i samma väderstreck har inte vuxit lika mycket, vilket kan ses som att
forskningen är säkerställd.
Nu ska Ebba lägga lite patiens, och sen väntar Antikrundan. Det har blivit ett
favoritprogram. Jag hoppas alltid att de ska visa nåt bråte som är värt massor
med pengar, och att jag har en likadan liggandes i källaren. Det har inte hänt
ännu, men det är som med Triss - plötsligt händer det.
Direkt från soffan, Ebba Krubb
|
