Det var trevligt på allsången i Ulrika. Riktigt trevligt, folkligt och opretentiöst
faktiskt. Det är skönt med tillställningar som inte har enorma ambitioner. Då trivs
jag som fisken i vattnet, till skillnad från tillställningar där alla sitter på
spänn för att kunna se och kommentera de eventuella brister som finns. Jag tycker det
är storartat att ens ge sig på att dra igång en allsång, långt ut i ingenting (som
Ulrika tex). Om man sen är så dum (eller ambitiös kanske?!) att ta den första sången
en tisdag när allsången på Skansen går på Tv är det ännu roligare. Bra gjort spelmän
och fikafixare och andra inblandade!!!

Nu är min första semesteromgång slut, och hoppsan vad det gick fort. Haft det bra,
fint väder och allt. Och mycket opretentiöst...Jag har läst flera artiklar i olika
tidningar som handlat om semesterstress. Det verkar ha blivit en allvarlig åkomma som
kan leda till sjukskrivning, skilsmässa, grannkrig och totala familjefejder i alla
led. Men kära nån, vad har vi för krav på oss själva och på andra egentligen?! Efter
att ha läst råden man fick i artiklarna insåg jag att vi nog lever ett rätt
behagligt liv, maken och jag. Och ungarna också för den delen. Det var
självklarheter som att dra ner på städningen inomhus till förmån för att ligga i
hängmattan, och att inte ge sig på att renovera taket på sommarstugan samtidigt som
alla släktingar landet runt ska besökas inom 10 dagar. Eller att köpa kex i affären
istället för att stå inne i spisvärmen och baka i tre dagar för eventuella
kaffegästers skull. Jag funderar på att säga upp mig och starta egen firma "Ebbas
terapeut och livscoaching". Det verkar inte vara så svårt att livscoacha. Eller så
är det bara så att jag av födsel och ohejdad vana är lite lat. Jag tror allting
handlar om att prioritera, livet igenom. Var sak har sin tid, men aldrig samtidigt.
Och man måste inte göra allt själv. Är det så att objudna gäster vill ha kaffe kan
man begära att de antingen har kex med sig eller utan knot njuter av en slät kopp,
kanske med en knäckemacka till.

Ibland blir det dock lite hastiga omprioriteringar hemma hos oss. Jag slet ner
gardinerna i vardagsrummet första semesterdagen, för att de var mörka och tråkiga i
solens sken. Tänkte att det går fort att sätta upp nya, om jag prioriterar bort
fönsterputs och dammtorkning. (Nu kvider min stackars mamma i sin himmel, hon skulle
aldrig gjort så). Tre veckor senare, söndagen innan arbetsveckan började slängde jag
upp nya gardiner som legat i soffan i gillestugan hela tiden. Och ingen har
kommenterat fönstren, så antingen har de gett upp eller så är det modernt att vara
gardinlös.

Jag är en mästare på att prioritera, men har en annan sida jag nog måste gå till en
livscoach för att få hjälp att hantera. Begränsningar! Det är svårt!!! Jag brukar
ofta läsa i trädgårdsböcker/tidningar för att det är så väldigt avkopplande. I den
senaste jag lånade på bibban (prioriterar bibban i stället för köpta böcker, så jag
kan lägga pengarna på pelargoner i stället) fanns ett kapitel som hette "Det gäller
att begränsa sig". Läste kapitlet två gånger faktiskt. Funderade rätt länge på om
författaren har varit hemma hos oss kanske. Fick veta att man inte ska köpa en
planta här, och en där, bara för att de är fina eller på rea. Man ska inte loda runt
på olika handelsträdgårdar och komma hem med fyra kassar med olika blommor varje
gång, som sen inte får plats nånstans i den redan överbelastade rabatten, och som
dessutom skär sig mot varandra. Nähä, planering och helst en skiss på papper hur det
ska se ut skulle det vara. Det tål att tänka på. Men då blir det ju inte alls lika
roligt, och inte lika naturligt heller. Och förresten brukar det ordna sig om man
gör en snabb omprioritering när man står där med sina kassar. Då gräver man upp
gräsmattan nånstans för att få plats med de nya telningarna. Och när man inte längre
har en tillräckligt stor gräsmatta för att spela boccia, då spelar man där man
brukar ställa bilen. Och ställer bilen en bit bort på vägen i stället. På det sätter
får man ju gratis motion när den ska hämtas. Då kan man säga upp gymkortet och köpa
ännu fler pelargoner för de pengarna. Så allt blev ju bra i alla fall.

Nu ska jag begränsa mitt skrivande, det är också svårt! Nästa gång får ni höra hur
det går med piazzan bl.a. Den har olika prioriteringsgrad olika dagar, men den går
framåt i alla fall.

Väl mött på nästa allsång!

Ebba Krubb