|
Det blev vinter tidigt i år. Kallt och mycket snö. Storebror tycker det är bra,
jag tycker det är illa, illa. I alla fall om det blir för mycket. Igår var en
härlig dag, med sol och några minusgrader. Snön har jag redan skyfflat undan,
och det är framkomligt igen. Då är det fint, och så kan det gärna vara fram till
mars. Rådjuren, de rackarna, tycker också det är fint hos Ebba. De gillar
uppenbarligen att jag har skottat gångar på gräsmattan för att kunna gå runt och
ge fåglarna mat utan att vada fram i snö. De gillar uppenbarligen också att jag
har tvingat maken att sätta upp en massa utebelysning för att jaga undan det
värsta mörkret. Jojo, de trippar värdigt fram på gångarna över gräset, och ser
mycket nöjda ut med att de kan se var de sätter klövarna. I går kunde jag se
mängder med klövspår i makens rosplantering, de måste haft fest länge. Det fanns
några blad kvar på de högsta rosorna, det kanske var det som lockade.
Fåglarna är ett kapitel för sig. Mina telningar
muttrar PRO och himlar med ögonen, men jag tycker det är trevligt med små
pippisar. Köpte till och med en bok med tydliga bilder för att kunna se vad det
är för ena. Jag känner igen hackspetten, domherren och koltrasten. Sen tror jag
att en mängd siskor, finkar, mesar, hättor och skvättor är här också. Det var
svårt att avgöra på håll, och ännu svårare för att de inte sitter still heller.
Det brukar sitta en riktig skvätta på fågelhuset, den kör ner näbben bland alla
frön och fullständigt häver ut alla utom några enstaka frön som den vill ha.
Resten ligger på marken. Om jag kan räkna ut vad det är den letar efter kan den
få en egen automat med just den sortens frön. Det finns redan några olika
foderställen i trädgården, så det kan bli ett till. Det är bra att ha mat på
olika ställen så kanske de minsta har en chans att få något, de också.
Ekorrarna har jag inte sett så mycket av ännu,
men de har fått samma ställen med nötter som de hade förra året, så de kanske
kommer snart. Eller så har de blivit överkörda av bilar allihop. Det är för
ledsamt när man ser dem ligga på vägen tycket jag.
En annan sak som inte är så bra med vintern är
SJ. Jag har troget pendlat dagligen i många år, så jag är härdad. Väl påpälsad
med ullsockor och lovikkavantar står jag och väntar på tåget morgon och kväll.
Hittills har det fungerat skapligt ändå. Det har varit lite försenat och lite
inställt, men inte så ofta. Förra veckan var det minus 22 grader och alla vi som
brukar ses på perrongen på morgonen såg ut som vi skulle till Anderna för
bergsbestigning. Insmorda med vitt kladd i ansiktet och med luvorna åtknutna,
sade vi godmorgon och startade lite Unibet om hur sent tåget skulle vara, och om
det skulle komma ersättningsbuss eller inte. DÅ KOM TÅGET KL 7, EXAKT PÅ
MINUTEN!!! Det är det vi säger, SJ är opålitligt. Vi enades snabbt om att det
måste vara tåget som skulle gått 5:43.
Jag har sett en förändring av pendlarna under
förra vintern och i början på denna. Äkta pendlare har större ryggsäckar än
förra året. Det är bara tillfälliga resenärer som har små handväskor, eller ännu
sämre, bara en dataväska. Äkta pendlare har ett litet spritkök, några burkar
soppa och varmkorv, apotekets kissflaska och ett duntäcke med sig. Om man ser
nån med en liten hopfällbar jägarpall fastspänd utanpå ryggsäcken vet man att
den personen pendlar från en liten station som t.ex. Kolmården. Där finns bara
två spår och en blåsig perrong, ingen väntsal.
Hur som haver, så är vintern här och jag kan bara
hoppas det går snabbt till våren. Snart är det jul, och sen kommer
frökatalogerna och sen kan jag börja fylla fönsterbrädorna med sticklingar igen.
Om ca 8 veckor är det dags att väcka pelargonerna, och 8 veckor låter inte så
hemskt långt borta om jag tänker efter lite.
Ebba Krubb
|
