Om konsten att åka på bakhjulet.

Det är roligt med motorcyklar. De kan köras tyst och städat och det kan köras med högt ljud. Det kan köras på två hjul och på ett hjul. Ibland kommer det hela gäng och tuffar fram i sakta mak. Det bara mullrar lite. Det är en fröjd för öga och öra. Ibland kommer det någon eller några som tycker att bakhjulet är det hjul man ska åka på. Det har säkert sin tjusning men var är trafiksäkerheten? Jag misstänker att man inte har full kontroll på framfarten om man åker på ett hjul. Understundom kommer det cyklar som verkar avsedda för att köras i terräng. Av någon anledning låter de väldigt högt. Det är inte så farligt så länge de inte gasas för hårt. Drar man däremot upp dem på bakhjulet, vilket sker understundom, så låter de väldigt högt. Vad är det för nytta med det? Vi som har drabbats av tinnitus har lite svårt att tåla ljud på hög volym och har nytta och glädje av sådan där resningar ganska länge. Det tjuter i öronen ganska så rejält.

Häromdagen kom det ett par sådana där offroadare. De hördes på långt håll. Inte riktigt från Rimforsa men på långt håll. Det var två röda cyklar och gissa vad. De gick att resa upp på bakhjulet. Åtminstone den sista. Den första såg jag inte men den hördes. Den andre såg jag gå upp med framhjulet. När man ser det får man lite mörka tankar. Hoppas framhjulet lossnar eller något sådant. Det skulle kunna bli en knepig övning att reda ut.

Nä, tacka vet jag de lite "goa" hojarna med gott muller. Så ska det vara. De kör som man ska och de låter inte för högt. Givetvis är alla välkomna till Ulrika. Det gäller både på MC, i bil eller på trampcykel. Det enda man man kan kräva är att fordonen framförs på ett hyggligt sätt. De flesta kör lugnt och fint men det är ett fåtal som sticker ut lite. Det gör ju att man reagerar.

Christer