Ett liv efter det militära

Ett ordföljdsfel som vi hade roligt åt i Försvarsmakten. Jag är ju som bekant inte kvar där utan ägnar mig åt att, från läktarplats, beskåda tokerierna. Nu är Tony Stigsson åter på allas läppar efter vad ÖB skrivit på mil.se. Vi får se vad som blir av det. Det känns i alla fall skönt att inte vara kvar. Att ha långledigt framstod ju som en drömtillvaro. Kanske det är detta, för några men inte för alla. Personligen tycker jag att det gått bra den här månaden men nu ska jag börja jobba lite smått.

På måndag ska jag börja hos Skanska som hjälpsprängare. Det är väl en naturlig utveckling för mig. I hela mitt vuxna liva har jag arbetat som militär och instruktör i ämnet. Nu fortsätter jag som dynamitard. Naturlig tågordning eller inte så ska det bli spännande. Det finns ett antal frågor som inställer sig då man påbörjar något nytt. Hur fungerar det med mat? Kan man värma eller är man hänvisad till smörgås och frukt. Basalt, javisst men viktigt för de flesta. Hurdana är de man ska jobba ihop med? Själv har man ju varit arbetsledare under större delen av yrkeslivet men nu ska man helt plötsligt bli arbetsledd. Jo-jo, det blir väl bra. Prognosen är att jobbet ska vara en vecka men vi får väl se. Vi spränger väl så länge det finns något att spränga. När det är klart får vi väl ta en kurs på kassaskåp och sedan kombinera teknikerna.

Det har varit väder söder om Ulrika. Ett åskoväder av rang har ägnat sig åt att lysa upp tillvaron för dem som bor i Kinda och Ydre. Värst såg det ut att vara precis söder om Tranås och neråt Eksjö. När jag tittade nu vid tolvhugget på natten så hade vädret dragit sig söderut och finns nu ner mot gränsen mot Kronobergs län, upp mot Värnamo. Det var ju bra att vi inte fick hit det på sitt sätt även om ett åskväder nattetid kan vara vackert att titta på. Nu tycker ju inte alla som jag, bland annat inte min hustru men det är väl tur att vi tycker olika. Det skulle inte finnas mycket att prata om annars.

Jag fick ett uppmuntrande brev från en av Ulrikas sommarboende. De tillbringar så mycket tid de kan i byn och tycker att hemsidan är ett bra sätt att hålla sig uppdaterade på vad som händer här. Tack tack, det värmde. Vi gör vad vi kan. Till exempel kan vi berätta att det ska bli auktion den 14/10. Hoppas att vädret blir bra. Enligt SMHI ska rekordvärmen stå sig även i oktober. Gott, men hur blir vintern efter en sådan sommar och höst. Det var ju riktig vinter 05-06. Faktiskt var det en vinter i min smak. Kallt och snö. Snön stör inte mig så länge det är kallt. Nu är det inte nödvändigt med 30 grader snö och kallt upptill knäna (ytterligare ett uttryck från det militära). Törhända får vi endast tio grader och 50 cm snö. Det är idealiskt. Kastar man bara undan snön innan den är fasttrampad är det inga problem.

Jag tänker på min svärmor och hennes grannar inför vintern. Förut hade ju Tony och Bengt-Inge hand om snöröjning och sandning vintertid. Nu har det blivit annan ordning. Var fastighetskötaren utgår ifrån vet jag inte och jag vet inte heller om han bara arbetar kontorstid. Om så är fallet är det inte bra om det snöar på fredagsnatten och i helgerna för då är han ledig. Hur blir det då? Kommer svärmor och hennes grannar att få stanna inne till måndag när snöskottaren kommer? Kommer han tidigt eller sent på dagen? Inte helt oviktiga frågor. Jag minns en gång då jag bodde i Skäggetorp och det kom en massa snö på helgen. Det snöade så pass att även busstrafiken hade svårt. > 50 cm kom det på kort tid. Sedan blåste det ihop lite också på gården. Då gjorde man en nödgrej. En jättelik hjullastare körde in på gården. Den hade varken skopa eller snöblad mot marken utan gjorde hjulspår som vi fick vingla fram i. Det gick inte att få ut bilen från parkeringen heller. Man var fast helt enkelt.
Vi prövade ett rejält snöfall här för något tiotal år sedan också. Då var vi inte så många som kom till arbeten i staden .Jimmy gjorde värnplikten och han inställde sig. Marina och jag tog oss in till staden också fast det var nära att vi blev fast på vägen ett par gånger. Då var det lite muntration kan jag säga. De som bodde i staden kom inte fram för bussarna inte körde men vi från Ulrika kom fram. Ja ja, det är passerat nu och nya utmaningar väntar runt hörnet.

Nu finns inte så mycket mer att berätta den här gången men det kommer nog nya uppslag att skriva om så det så.

Christer