Efter att ha läst lite i bladet under veckan kan man ana att
det börjar ljumma till sig lite inför valet. Det är bra att de är på hugget.
Problemet är bara att de glömmer så fort. Så fort valet är över är det ingen som
minns vad man lovat i valrörelsen. Visst är det konstigt. Det talas mycket om
att skatter måste sänkas för att generera nya jobb. Det talas lika mycket om att
skatterna måste höjas för att generera nya jobb. Hur ska en vanlig dödlig reda
ut vad man ska rösta på då. Det är likadant med det mesta man talar om idag. Den
ena experten säger si och den andra säger så. Man tänker då på Albert Engström
och en av hans figurer som hamnade i samma situation. "Hur faen ska di ha't".
Jaa, hur faen ska di ha't kan man undra. Som vanlig Svensson på yttre
vingspetsen är det inte lätt att veta. Det man vet är att det alltid är vi som
betalar i en eller annan form. Pensionärerna har kommit i kläm. Trist för dem
naturligtvis och de har mitt fulla stöd i sin kamp för rättvisa. Att det är ett
lågvatten rent ekonomiskt har väl ingen missat. Det är inte alla som drabbas så
hårt. En del VD och lite övriga direktörer får kolossala bonusar för att det
företag de är satta att leda inte gjort så stora förluster. Ska man verkligen ha
en bonus när företaget inte går bra utan man tvingas spara och avskeda och i
vissa fall flytta utomlands. Tydligen tycker vissa det men det tycker inte jag.
Löneavdrag vore bättre, i alla fall inte en bonus. Det är lika illa med
fallskärm. Den löser ut när man inte skött jobbet bra utan får sparken. Då får
man en fallskärm på astronomiska belopp.
Ur led är tiden. Det är inte ärligt längre. Det var bättre förr. Fast bara lite.
Hustrun och jag var och hälsade på mina barnbarn idag. Jennifer
och Felix. Man undrar hur man klarade av att vara småbarnsförälder en gång.
Barna lever i ett eget tempo. Mina barnabarn är 3 och 4 år gamla. Fille tycker
om att prata. Han snackade mer eller mindre oavbrutet från det vi kom till dess
att vi åkte ett par timmar senare. Det var inte så noga om någon lyssnade. Han
visade alla sina saker och alla andra grejer också. Gick runt och pekade och
berättade. Han är inte så lätt att förstå men en del hajade man. Jennifer
snackade också fast om andra saker. Hon är ett år äldre och har hunnit lite
längre med språket. Henne är det lättare att förstå. Båda två kan inte heller
sitta still mer än högst 10 sekunder i taget. Som morfar tycker man att det är
lite ruskigt när de klättar och springer men de slår sig inte så mycket
ändå. Visst stöter de emot ibland men det gör väl barn i den åldern.
Snart ska de cykla också och då brukar knäna bli lite skrapade. Det minns jag
från när jag var barn. Man räddes ju inte några utmaningar på cykel. Kom man för
fort i en kurva så for man ut i spenaten. Det hörde till. Det var bara så.
Värsta smällen fick jag nog när jag körde in i grannens dass. Fy hundan vad det
gjorde ont. Framgaffeln på cykeln gick inte att räta ut utan far fick byta den.
Jag hade dessutom plåster på knäna under ett par år. Det var ju så roligt att
cykla fort i kurvor för då fick man sladd. Man hade ju varit med Vanja och
Ingemar på speedway. Nu kunde ju de köra bättre än vad jag kunde så det gick ju
som det gick.
Nu ska jag sluta för idag. Jag ska njuta lite av
besöksstatistiken för oktober. 8588 besökare känns bra. Hoppas att det håller
sig.
Glöm inte reflexerna när ni går ut och tänk på att a det
varligt om ni kör bil. Det kommer alltid en i mörka kläder, utan reflexer när
man som minst anar det.
Christer
|
