Lite om mycket

Att få container till byn tar på krafterna. Det är så mycket man ska städa ut. Allt som ”någon” burit in i garage och förråd ska kontrolleras. Det som ska sparas ska läggas tillbaka i ett nysvabbat förråd eller garage. Det som kan betraktas som oanvändbart eller skräp i största allmänhet ska läggas till högen med grejer som ska till containern. Den tredje högen är den där grejerna har en funktion, ett värde eller känns svåra att göra sig av med. Den får gå till loppis eller på annons. Det har tagit cirka två veckor att gå igenom allt. Fy, vad grejer det finns och vem sjutton har burit in allt i vårt hus. Den skulle jag vilja ha tag i. Det finns lite att tala om kan man säga. Är det någon som behöver en spis eller en grej man använder vid tillverkning av garn på gammalt sätt eller varför inte en låda spik av stor modell. Det finns även skruvar som är jättelånga. Om någon orkar dra i dem med en vanlig skruvmejsel vet jag inte men jag gör det i alla fall inte. Vi har hur mycket böcker som helst och burkar och flaskor att samla saker i. Ja, det mesta verkar finnas.

Ikväll var det sista passet i garaget. Där var järnbilen, specialcykeln med flak, kablar av olika längder och en massa andra saker. En kompressor med rosthål i botten på lufttanken. Jag vågar inte pumpa upp tryck i den så nu åker den ut. Nu ska det bort en massa och en del blir naturligtvis kvar.

Man ska inte bara städa, man måste få något i magen också. Kaffe och smörgås med marknadskorv på är inte dumt. Jag har alltid propagerat för att knivar ska vara vassa. Det gör mindre ont om man skulle slinta och dessutom blir det ett fint snitt som läker lätt. Det verkar faktiskt stämma. Skarp var den, kniven som for in i fingret. Det var nog tur att det fanns ben innanför annars vet man inte hur det slutat. Nu fick vi torka av bordet och lite och ett stiligt plåster. Så småningom slutade det svida och min tes om läktider i vassa snitt verkar stämma. Nu ser det fint ut igen.

Imorgon är det möte vid containern. Man får kasta skrot, vitvararor, gamla möbler och allt möjligt utom ris och trädgårdssavfall. Det blir bra. Det ska visst finnas en hjälpreda som vet var olika saker hör hemma också. Det blir nog lättare för TV att tömma då. De kan ju inte heller kasta saker hur som helst. Det ska vara sorterat med brännbart, icke brännbart, miljöfarligt och så vidare.

För övrigt flyter det på. Numera behöver jag bara tanka en gång i månaden, max ,att jämföra med en gång i veckan då jag arbetade i Eksjö. Det blev ju sådär en hundra mil i veckan bara till och från jobbet. Jag höll nästan på att slita ut Pegotten. Nu har den fått lite nya delar. Det är nya bromsskivor runt om och nya bromsok bak och parkeringsbromsen är nya delar alltihop utom spaken inne i bilen. Jag fick beröm för bromsarna av besiktningsingenjören. De var i toppklass. Det var bara vindrutan som inte var i ordning så den ska bytas på torsdag.

Sonen var och tittade på hur stor en fullvuxen orm, av den sort han har, blir. Ganska tjock faktiskt men inte så jättelång. För att ta till ett riktigt svenskt uttryck så blir den lagom. Katterna får se upp om hon kommer ut. Ännu duger det med vita möss men så småningom behövs en kraftigare diet.

Dottern har en fästman i Linköping. Han heter egentligen Alexander men kallas för ”Raggarn” Det är en trevlig pojke som vi känner sedan lång tid tillbaka. Det är så att hans föräldrar är gudföräldrar till våra ungar. Liten är världen, eller hur? Nu avlade han examensprov för körkort torsdags och klarade av det och är numera betrodd att övningsköra utan att ha en lärare med. Roligt för honom. Lite roligt i sammanhanget är att det var en före detta regementskollega till hans far och mig som var den stränge besiktningsmannen men det visste inte ”Raggarn” förrän efteråt.

Hustrun var i Tallin för ett tag sedan och passade på att köpa lite änglahuvuden och sådant som behövs för att sy en ängel. De blir rasande granna de där änglarna. Jag kan säga att det inte är något som jag ska ge mig på. Tonket pill! Hon säger att det inte är så speciellt svårt utan det är säkert mycket svårare att göra något med datorn. Hon är inte datoriserad, min fru. Det ska tryckas på knappar både här och där och klickas och annat. Då är det bättre att lägga ner tre dagar på att leta efter ett mönster i alla lådor och pärmar. Man hittar så mycket annat då, säger hon. Jag erbjöd mig att katalogisera och göra en databas med alla sökfunktioner men det var inte aktuellt enligt högre chef.

Det var lite om hur vi har det på Kisavägen. Nu ska jag lägga upp det här på ulrikainfo.se och hoppas på att någon vill läsa det. Egentligen är det bara en massa svammel men det är ganska roligt att skriva sådant. Det händer inte så mycket i byn nu när marknaden är över och vi har gått in i ”efter marken-stadiet”. Snart är vi i ”före marken-stadiet” och då händer det inte så mycket för att alla väntar på marknaden. Däremellan händer det en del. Evenemangskalendern är uppdaterad med lite om kyrkan och en ny kalender för 2007 är upplagd. Har du något du vill dela med dig av så skicka en rad till post@ulrikainfo.se så kommer det in i kalendern och hela världen kan ta del av din information.

Christer