Ingen TV, ingen whiskey, ingenting

Jag har en kompis som liksom jag inte har någon TV. Ja, faktiskt två kompisar utan TV. Många undrar hur man klarar sig utan TV. Det är inte svårt alls. Det finns nästan inga program som är värda att se. Det är på tok för mycket såpor, fjollprogram och serier som inte ger ett dugg. Ja,  det finns inte mycket att sakna. Vi tre är helt överens i denna fråga. Nästa fråga är lite mer splittrande. Jag tycker det är njutbart att understundom ta m en virre eller två. inte mer. En av de andra får dambesök ibland och de tycker att vin är njutbart, båda två. Den tredje av oss har inlett ett vitt år! Ett år utan att ta något skarpt. Det klart att det inte är så svårt egentligen. Inte för mig i alla fall. Men visst är en kall pilsner gott. En virre vid högtidliga tillfällen är inte heller fel. Nu lägger han av helt under ett år. Kanske för alltid. Ja det är hans beslut och är man inte beroende så är det ju inget problem. Ska bli spännande att se om han återupptar det där med en kall pilsner nästa år.

Jaha. Idag kom det snö igen. Inte mycket men det blev vitt ovanpå den gamla smutsiga snön. Hos oss var den alldeles svart. Nu blev den vit och fin igen. Ja den snön. Den sjunger på sista versen för den här säsongen tror jag. Det har varit en fin vinter. Helt fantastisk egentligen men nu ska det bli skönt med lite mildare och snösmältning. Rosorna ska komma fram. Förhoppningsvis ska det lukta gott här i sommar fas man vet ju aldrig. Det har ju gjorts försök med rosor förut utan att nå framgång. Kanske den här gången. De har ju i alla fall fått goda förutsättningar med bra jord och plantering enligt alla konstens regler. Spännande.

Idag fick jag lära mig lite om järn och framställning av det. Att det framställts järn i Ulrika med omnejd är ju känt sedan tidigare. Nu ville Bertil Andersson, Per Fornander och Tore Härnkloo försöka få reda å hur längesedan det var som det utvanns järn här. Det finns en slagghög dokumenterad men ej daterad och den skulle nu dateras. En arkeolog, Viking Vedberg, deltog i undersökningen och han hjälpte även till med de tillstånds som krävdes för att få göra undersökningen. Man fann några små, små kolbitar på cirka en halv meters djup och dessa skickades in till Uppsala universitet som har ett laboratorium som kan datera föremål med hjälp av C14- metoden. Efter vederbörlig datering kom beskedet att kolet var 836 år +- 30 år. Långt äldre än vad deltagarna hoppats på. Resterna av kolpulvret är donerade  till museet.