Om hastighetsskyltarna i norra utfarten, våren och annat.

Det har varit på gång lääänge nu, att flytta skyltarna som talar om hur fort du får köra alltså. Kanske det finns en strimma hopp nu. I onsdags var Vägverket där och satte upp två käppar. På käpparna står skrivet något om ”70/50 ny gräns”. Kan det vara så att de tänker flytta skyltarna nu? Vi får hoppas på det. Inga-Lill och hennes granne har ju för längesedan påpekat att de står på fel plats. Länsstyrelsen kom till samma slutsats och gav Vägverk och Kommunen i uppdrag att fixa till så det blev rätt.

Det börjar också bli dags att spana efter en beläggningsgrupp från Vägverket som ska fixa beläggningen söder om byn, mot Kisa. Det blev ju inte så bra förra gången de lade på en JIM (Justerad Indränkt Makadam). Nu var det garanti på jobbet så i slutet av maj bör det vara fixat. Vägen mot Kisa hade en svag punkt där det knappt gick att åka med Pegotten i tjällossningstider. I år har det varit mycket bättre där och inga större problem i sikte. Det gjorde med andra ord nytta det som gjordes där.

Vägen mot Boxholm börjar ta form. Det gjorde den redan i höstas i och för sig men nu har den satt sig lite under vintern. Det ska väl till en ytbehandling också men det blir troligtvis ingen riktig asfalt för det är inte kostnadsfritt precis. Nu finns det inte mycket som är kostnadsfritt men asfalt blir det nog inte. Kanske det blir JIM, vi får se.

Våren står sig. Göken har hörts och blommor av olika slag har kommit. Nässlorna har tittat fram. Det finns så det räcker till lite nässelsoppa om någon är hugad. Jag har aldrig provat nässelsoppa men hustrun har gjort det så det får vi nog aldrig se på vårt bord. Rabarbern sträcker på sig och innan man vet ordet av har de nått en meters längd och blivit hur tunga som helst. Då skördar vi dem så får majoren i Eksjö göra vin av dem. Det brukar bli väldigt gott. Vad har vi mera sett då. Jo, den svarta snigeln har kommit ut på vägarna. En morgon var de ganska många, nästan så det blev halt. Om morgnarna när det inte blåser är det vackert vid sjöarna. Då saknar man kameran förr den har man alltid glömt. Sjön ligger blank som en spegel och skogen speglar sig som om den klär sig till kalas. Kan det bli grannare. Lennart har kollat luften i cykeldäcken och oljat kedjan. Det är vår.

Nu börjar det bli dags att luta sig mot kudden. Det är märkligt vad klockan går fort på kvällarna. Det har säkert ni som följer med på hemsidan märkt. En uppdatering för midnatt får anses vara bra. Så är det men vad gör det? Det viktigaste för mig är att ni läser på hemsidan. Ibland finns inte så mycket att skriva om så då får det bli en insändare om något kärt ämne. Lade ni förresten märke till att det kom ett brev från Arizona? Häftigt! Det tror man inte, att sidan om Ulrika läses i det stora landet i väster.

Dags att vila sig. Ta vara på varandra och er själva.

Christer