Välkommen till Ulrika

Förberedelser för bakluckeloppis och sommarlov

Hem

Arkivet

 

 

Under kvällen idag fortsatte förberedelserna inför det stora loppiset. Gräset bedömdes vara för långt så Göran och jag tog vår grästrimmers och körde så det rök. Det rök faktiskt ordentligt. Pollen i mängd. Det är tur att man inte är pollenallergiker en sådan dag. Vid niotiden hade vi fått nog av knotten som gjorde sig en helkväll på vårt blod. Dessutom tog tråden slut i min trimmer. Nu får vi vänta till imorgon med att göra klart. Det är mer att fixa. Skyltar som talar om var loppiset finns, parkeringsanvisningar, mottagning och kvitton på erlagd avgift. Det verkar inte ta slut. Vi löser det säkert, Göran och jag. Alla som vill komma är i alla fall mycket välkomna.
Glöm inte bort att museet är öppet. Där finns mycket att titta på. Bland annat finns en utställning om hur vi skulle få järnväg till Ulrika. De tjugo kronor det kostar att besöka museet är väl investerade pengar.

Det var avslutning i skolan idag. Jag hann inte riktigt med att gå dit eftersom förberedelserna måste göras. Förhoppningsvis fanns det någon annan som tog ett par bilder och skickar det med lite text så kommer det in på hemsidan om Ulrika.
En skolavslutning är ju en viktig del av våra barns liv. Ett helt sommarlov framför sig. Vad ska man hitta på under så lååång tid. Minns ni hur det var? Sommarlovet var en hel sommar långt. Tänk er in i det. En hel sommar. Jag minns att man badade, spelade fotboll, badade lite till, åkte cykel till kompisar, gjorde upptäckter och allt möjligt skoj. Sedan helt plötsligt, utan förvarning vaknade man upp en morgon och skolan skulle starta. Det var hårt. Man hade ju haft ett så långt sommarlov framför sig och sedan tog det plötsligt slut alldeles för fort. Det var hårt.
När sommarloven ersattes av semester i fyra veckor upplevde man samma fenomen. Jättelångt första dagen och sedan var det ett abrupt slut nästan innan det hade börjat. Det var och är hårt. I år ska jag ha min sista semester. Hela augusti är semestermånad. Den 30 lämnar jag in nycklar och tjänstekort, passerar förbi växeln och trycker själv på delete och vips finns jag inte mer.
Vad ska man sedan se fram emot? Enkelt det finns hur mycket som helst som inte är gjort. Fler loppisar ska arrangeras, hemsidan ska skötas, familj och hem får sin beskärda del. Det finns hur mycket som helst att göra. Man kommer att se fram mot nästa dag, promenera lite och fotografera. Jag kommer inte att vara sysslolös.

Christer

Webbplatsen uppdaterades søndag 28 december 2008