Nu är det vinter på riktigt. Vi har djup snö, minusgrader och fina vägar. Vita fina vägar. Jag ar i tätorten i fredags. Skulle besikta bilen och kärran. Besiktningen gick bra. Två blanka protokoll så nu går det ett tag igen. När man ändå var i storstaden passade vi på att besöka Gubbdagis och lite till. Fy så det ser ut i staden. Moddigt och kladdigt. Oskottat är det också bitvis. Där jag parkerade var det inte plogat på länge. Ett tjockt lager modd som tog i i underredet på bilen. Man fick allvarlig hemlängtan till den rena vita snön, de torra vägarna där bara lite grus färgar. Ingen modd som gör att det knappt går att ta sig fram. Underbart. I tätorten fanns det många bilar. En del, merparten, körde som man ska. Men på Biltemas parkering åkte en röd 940 eller möjligen en S 70 omkring och sladdade. Stort och brett och utan någon nämnvärd kontroll. Slyngeln vid ratten kan inte ha haft klart för sig hur lätt det dyker upp något bakom en snöhög eller lastbil. Men han var säkert "King of the road" och fullständigt odödlig. Det var säkert den som sladdade på Egon också. Pang i plåten bara. Tur att ingen blev skadad. I det läget är det bara att ringa till polisen så de får reda ut om det är olagligt att leka så att man kör på andra bilar. Sedan skulle jag tro att slyngeln får börja åka trampcykel igen.
Nog om det. Vi har haft Fille här sedan i torsdags. Tre år och full av energi. Det tar på både mina och hustruns krafter, Han har ett helt annat tempo än det vi är vana vid.. Full rulle. Ni hade vi lite tur att han inte vaknade vid 05 och körde till 22. Vi fick faktiskt sova till 0830 och sedan var han helt slut vid 1930. Men däremellan var det fart. Han älskar allt som brummar. Vi var på bilprovningen. En höjdare i hans ögon. Han följde noga vad besiktningspersonalen gjorde. Sedan gick vi en runda på staden. Det finns massor att se om man är tre år. Man kan även strejka. De fanns ju vindruvor i mataffären. Det gillade han. Alltså köpte vi det när vi väl kom underfund med att det var det han ville ha. Han pratade oavbrutet också. Det är inte så noga om någon lyssnar eller inte. Han bara pratar på. På kvällen tog det bara några sekunder så sov han. Vi skulle åka sådan där åkmadrass som finns. Det var så mycket snö att det knappt gick att ta sig fram till backen i lekparken. Det är snö upp till knäna minst. Inte blev det något vidare glid heller. Madrassen var smidig att transportera Fille på. Han kunde omöjligt gå i den djupa snön men åka gick bra. Morfar fick gå men det fungerade fint. Lite gunga, rutschkana och kurragömma. Sedan gick vi vidare. I en liten mans värld finns det massor av nya saker. Huggbilar i monsterklass så man måste klättra upp i plogvallen varje gång det kommer en sådan. Jo det är inte lätt alltid.
På söndagseftermiddagen var det dags att lämna honom hos mormor så skulle hon ta med honom och hans syster till hemmets lugna vrå och invänta Mamma som skulle komma framåt kvällen.
Nu har lugnet återkommit. Tyst och lugnt. Katterna har kommit fram igen. Ja, Simon åt ju frukost med Fille i morse. Båda gillar chips. Kraftfrukost.
I veckan missar vi inte Programkväll i Företagshotellet på tisdag. På torsdag börjar Flitiga händer igen. Då är alla välkomna att greja med lite olika saker i Röda Korsets regi. På lördag är det dags för Bymacken och Röda Korsets årsmöte. Kallelser finns på första sidan med tider och platser.
Nu blir det inte mer. Imorgon ska det bli snö sägs det. Undrar hur mycket. Tillräckligt för att det ska bli jobb hoppas vi.

Christer