Snön kom i stora lass. Kul faktiskt. Men det var förfärligt så tung den var. Vi kallades in för att skotta i delar av Mjärdevi och på universitetsområdet. Det var ju kul att få jobba lite. Vi började 2130 och bröt för matpaus 0130. Ganska skönt med paus. Armarna blev ganska tunga av all den tunga snön. Det var inga problem med att hålla värmen kan jag säga. Dels var det inte kallt och dels fanns det stora mängder snö att häva på. Fördelen var att vi hade sällskap av en lite mindre snöröjningsmaskin ett tag. Vi med skyfflar behövde bara dra ut snön så pass långt att maskinen kunde få tag i den. Fast den kom ju inte in överallt. Vi hävde som sagt på och så gick maskinen sönder. Ojdå, nu fick vi mer att göra. Nu kunde vi inte dra ut stora högar snö längre. Då kunde ju inte de som skulle börja jobba på morgonen ta sig in. Frampå nattkröken var vi alla fall färdiga med Mjärdevi. Då fanns det mer jobb på universitetet. När vi trodde att vi var klara där och skulle åka hem fick vi en snöslunga och ut på Mjärdevi begav vi oss. En del snö som den lilla traktorn skulle tagit låg kvar och det fanns inga små maskiner kvar att sätta in.
Vid 0940 kände vi oss klara . Efter tidrapportering åkte vi hemåt. Lite kaffe med en smörgås och kudden kändes som en kär gammal vän som man inte sett på länge. Efter 24 timmars vakenhet tar det inga längre tider att somna. Som att vrida om strömbrytaren till ljuset ungefär.

Nu känns det lite  konstigt med regn på detta. Som vi slet med att skotta nästan flytande snö och sedan smälter det bara bort. Vägarna var ju inte de bästa när man skulle åka i väg på fredagsmorgonen. Bitvis var de bra och bitvis var det ganska mycket modd. Då hjälper enbart hastighetsanpassning. Massmedia envisas med att skylla olyckor på väglaget. Man kan undra varför. Det är väl en förarfråga i alla fall. Snökaoset uteblev väl också tror jag. Visst kom det snö men inte blev det kaos. Det hade varit bättre om det varit fortsatt kallt, helst under nollan, så hade vägarna varit mycket bättre.

Vi åkte till Kisa en sväng under kvällen. På resan dit mötte vi en bil som körde länge på heljus och sedan blinkade. Konstig typ tänkte man. Döm om min förvåning när jag insåg att han inte hade något halvljus. Mörkt ute och inget halvljus! Hur törs man? Helljuset var det däremot inget fel på. Tre eller fyra extraljus räcker ju.

Och så det vanliga tjatet om reflexer. Svart asfalt, mörka kläder och regn. Det formligen äter ljus. Otäckt att möta bilar då och inte veta om det står eller går någon mörkklädd person i kanten.

 Christer