Välkommen till verkligheten

I vår by gäller det att tillhöra ”Familjen”. Tillhör du inte ”Familjen” är det svårt att vara med i matchen. En av medborgarna i byn skrev till ordförande och sekreterare i Företagarföreningen och framförde önskemål om att få hyra del av företagshotellet för att sälja kläder i storlek baby till välvuxen. Kläderna skulle säljas till ett verkligt bra pris. I ett brev till butiken frågades om det fanns plats utanför affären under landsbygdens dag, som vanligt. Svaret dröjde och frågan upprepades. I brevet till företagarföreningen frågades även vem som läser av affärens E-post och eventuellt besvarar den.
Här kommer svaren. Det är inte precis allt som stod i breven men det viktigaste är med.

”Butiksföreningens E-post läses av regelbundet men vi har inte så täta styrelsemöten att det går att svara på komplicerade frågor nästa dag.” Undertecknat av Bent A/Sekr.
Det förefaller vara en mycket komplicerad fråga att behandla om man ska hyra ut mark utanför affären till en byinnevånare som har en produkt att sälja. Svaret borde vara enkelt. Hyr ut. Kanske man lärt sig lite av andra familjer som inte släpper in någon som inte tillhör ”Familjen”. Det ska inte komma någon utböling här och tro att han eller hon är något. Det avgörs av ”Familjen” vem som får göra vad. Det är väl roligt med nya vindar men bäst vore väl om alla blåste åt samma (rätt) håll och gav lite drag under byns galoscher.
Svar kom sedan brevledes i brevlådan.
”Styrelsen för Ulrika Butik & Café ekonomiska förening beslutar att andelsmedlemmar i föreningen får stå på anvisad plats med ett enkelt försäljningsbord gratis på butikens mark. Övriga betalar samma meterpris som UIK tar på marknadsdagen. Avgiften gäller bara per tillfälle det är någon aktivitet”.

Se där nu kom ”Familjen till sin rätt igen. Eftersom klädhandlarn’ inte är medlem i butiksföreningen göre han sig icke besvär. Då blir han utstraffad. Att bara sälja från ett enkelt försäljningsbord är inte helt enkelt om du ska sälja kläder. Då krävs det lite större doningar. Det är ett sätt att jaga ytterligare en näring från byn. Samme handlare har tidigare försökt få tag i en lokal i Ulrika men det föll på målsnöret och det fick bli en utökning i Kisa i stället för etablering i Ulrika. Hurra, så bra vi hanterar dem som vill något, som vill vara med och försöka få andra att hitta till Ulrika. ÖB myntade ett uttryck i samband med att han avskedade personal i försvaret. ”Ett av mina mest korkade beslut”. Kanske det inte är korkat att jaga iväg de ofrälse från byn för att söka sin näring på annan mark men visst verkar det skumt. Detta med tanke på att det finns någon eller några som säger sig arbeta för byns bästa och att alla måste hjälpas åt. Det hör vi lite då och då. Det känns verkligen lite bakvänt att jaga iväg dem som vill göra något. Klädhandlarns’ svar angående att få betala marknadsdagpris på Landsbygdens dag är att det är helt otänkbart med sådana priser. ”Tack för mig”.

Så var det företagshotellet. Det ska hyras ut till nyetablerade företag i Ulrika under en övergångsperiod på cirka två år. Sedan ska företaget kunna stå på egna ben i andra lokaler i Ulrika. Vilka lokaler??? Det finns ju inga. Ordföranden i Företagarföreningen, vilken förresten är högst densamme som ordföranden i Butiksföreningen, svarade så här angående uthyrning av lokaler under två veckor under sommaren.
”Tyvärr kan vi inte erbjuda någon lokal tillsvidare vi vet inte när vi blir helt klara med bygget”. ”Hoppas du löser lokalfrågan tillsvidare för jag uppskattar ditt enetsiativ för ökad verksamhet i Ulrika”. Klädhandlarns’ svar lät inte dröja. ”Tack för ditt svar. Tyvärr så finns ju ingen annan lokal i Ulrika så det får bli på någon annan ort”.
Så var det med det. Man hänvisar till lokaler som inte finns. Detta trots att det finns ett antal lediga hyreslägenheter som skulle ha kunnat gå att använda under ett par veckor. De ska visserligen byggas om men när det ska ske är oklart. Det kan ju inte vara något större problem att fixa till ett eller ett par rum för klädhandel. Det behöver inte vara glassiga lokaler utan enbart låsbara med egen nyckel. Det ska ju in en massa klädställningar och kartonger så om det inte är precis nymålat och fräscht är väl kanske av underordnad betydelse.
Man kan dessutom fundera över hur många nyetablerade företag det finns i Ulrika som har behov av lokaler i den omfattningen som erbjuds i ”Hotellet”. Det verkar vara så att det bara går att hyra ett rum. Detta skriver jag utan att ha riktigt torrt på fötterna men det är information jag fått tag i. Om det nu skulle vara så att man inte kan hyra ut till etablerade företag så borde ju resultatet bli att det blir ett tomt ”Hotell”. Företagarna har visserligen tänkt ha ett rum men det räcker inte. Det är ett Leader-projekt som i slutändan ska räknas hem och då bör nog ”Hotellet” vara ”folkat”.

Att en och samme man, som dessutom inte bor i Ulrika är ordförande i två av föreningarna i Ulrika och dessutom har en sekreterare som inte heller bor här utan långt bortåt Ydre till är väl kanske inte så lyckat. Vad får man för känsla för byn då? Jag vet inte? Att man dessutom som ordförande i den ena föreningen önskar lycka till och uppskattar egna initiativ och som ordförande i en annan förening motarbetar egna idéer hittar i alla fall inte jag någon röd tråd i.

Projektet Unika Ulrika som kommunen drev med en avlönad projektledare syftade till att utveckla Ulrika. Det kostade en massa pengar och resultatet har beskrivits i en rapport. Att det skulle bildas en företagarförening ansågs mycket viktigt. Som en boll från vänster dök ”problemet” butiken upp och genererade en massa arbete. Skolan säkrades under några år i förhoppning om att inflyttningen skulle öka när företagen började blomstra i ”hotellet”. Som det ser ut nu kan aldrig ha varit projektledarens dröm. Man låser ute egna initiativ med stelbenta regler och styrelsebeslut som inte riktigt rimmar med målsättningen att öka farten i byn.

Det pratas mycket i byn också. Man pratar inte med varandra utan om varandra. Det fick jag reda på när vi drog igång Bakluckeloppisarna. Det gick ju bara bättre och bättre. Fler och fler hittade hit. Rykten florerade om hur förmögna vi skulle bli, hur mycket pengar vi drog från UIK eftersom vi stod på deras mark med mera. Svåra frågor att brottas med för den som inte vet på riktigt. Ekonomin i Bakluckeloppisarna behöver väl inte beröras här mer än att vi inte har blivit förmögna. Det gav en del pengar till museet och det kan de behöva. Antalet besökare gick upp de helger vi körde. Vi själva hade roligt och det var väl inte heller bra förstås. Vi drog hit en massa folk från när och fjärran. Några kanske till och med hittade in i butiken. Definitivt hittade en hel del in på museet. I år blir det svårare att hitta in i butiken eftersom den är stängd sön- och helgdagar.
Nu har vi för avsikt att köra fyra tillfällen även i år. UIK har välvilligt lånat ut marken till Göran och mig. Jag passar på att framföra ett varmt tack för det.

Just det ja, vi fick ihop till ytterligare en annons.

Christer