Hembygdsföreningen årsmöte 2006

Hembygdsföreningen höll årsmöte på eftermiddagen

Under eftermiddagen vallfärdade ulrikaborna till Stenåkra Wärdshus för att delta i Hembygdsföreningens årsmöte. Då klockan var slagen 15.00 tog ordföranden, Bertil Andersson till orda och hälsade alla välkomna samt förklarade mötet för öppnat.

Efter inledning med godkännande av utlysning och dagordning valdes Bertil till ordförande för mötet med Inger Landin som sekreterare. Mötet fortsatte med de punkter ett årsmöte ska avhandla och styrelsen kunde beviljas ansvarsfrihet för det gångna året.

Till ordförande för det kommande året valdes Bertil Andersson. Tre nya styrelseledamöter valdes, Anita Lundin och Anita Staaf (omval) och Arne Lennartsson (nyval). Till revisorer valdes Lars Sandbäck och Jan-Ove Karlsson (båda omval). Valberedningen valdes Jan-Ove Karlsson och Margita Wiström.

Det fanns en inkommen skrivelse till årsmötet. Gunilla Sundström hade skrivit efter att ha studerat Linköpings kommuns turistbroschyr där hon inte kunde hitta något om Ulrika. Mötet beslöt att styrelsen skickar en skrivelse till kommunen för att påtala detta.
Under punkten övriga frågor tog Inga-Lill Gustafsson upp frågan om nya stolar till Sockenstugan. De som finns där idag är av enklare sort med en formad plywood skiva som sits. De känns kalla och är i behov av reparation eller byte till nya. Mötet beslutade att reparera de gamla stolarna samt köpa in någon typ av dyna som är mer ändamålsenlig än den värmedyna som finns idag.

Efter avslutat årsmöte var det dags för kaffe och teater. Syföreningen Goda Viljor, som faktiskt fanns under krigsåren visade upp sig i skepnad av Yvonne Lilja, Marie Jonsson, Gunilla Sundström och Anita Lundin. De bjöd på en stunds underhållning där de visade hur det kunde ha gått till under damernas symöten. De förde även en noggrann kassabok som än idag finns tillgänglig.

I pausen mellan akterna talade Bertil Andersson om hur man arbetat med att få järnväg till Ulrika. Det finns till och med en särskild Järnvägskräm. Krämen består av vatten, sirap och potatismjöl som vispas ihop med en hederlig gammaldags björkvisp. I Herman Lindqvists ”Historien om Sverige” finns en avdelning om sagda järnväg och Bertil läste högt ur boken. Om hur Rääf varnade för att lägga ut järn i naturen så varenda bysmed kunde förse sig, att det var farligt att åka så svindlande fort fanns också varningar för. I den ofattbara hastigheten av 30 km/h kunde den resande drabbas av hjärnskador. Dessa kunde dock undvikas genom att ett plank av lagom höjd restes efter spåret. Tänk så man trodde på den tiden. Hade någon sagt att vi skulle åka till månen så hade säkert vederbörande hamnat på sinnessjukhus och blivit lobotomerad.

Inför andra akten spelades Per Albin Hanssons tal, om att den svenska beredskapen var god, upp. Vi fick också höra kyrkklockorna ringa in freden och Gunnar Heléns historiska reportage från ett lastbilsflak på Kungsgatan. Så var det då dags för syföreningen att komma in igen. Nu skulle föreningen upplösas. Ingen hade riktigt tid att delta mer men hur skulle pengarna hanteras. Det fanns ju 683 kronor och 88 öre i kassan. 20.35 kronor sattes in på en bankbok ifall man skulle återuppta verksamheten. Det kunde ju vara bra att ha lite till kaffe och så. När pengarna var fördelade så gick damerna hem till en av deltagarna där det fanns sju sorters kakor och kransar med äkta konjak i.

Efter föreställningen redogjorde Bertil för hur pengarna förvaltats och till slut kommit till användning. 663.53 kronor hade då växt till över 30 000.

Dags för dragning i lotterierna. Blommor och annat lottades ut och syföreningen avtackades med blommor. Ett par som nyligen gift sig uppmärksammades och Inger Landin uppvaktades med en blomma då hon fyllt 65 och var nybliven pensionär.

Nu stundar ett nytt verksamhetsår och ett kalendarium för detta finns tillgängligt.

Christer