Lite snö och några grader kallt, tänk vad ljust och mysigt det blir. Det
märkliga är att när man tänker tillbaka på sin barndoms vintrar så minns man
bara dom med mycket snö och kallt, det måste ju ha funnits gröna vintrar då
med men dessa har jag inget minne av. Jag växte ju upp inne i Linköping på
en gård med tre stora trevåningshus, en disponent villa, ett lågt rött
trähus med ett par lägenheter, en verkstad i mitten på gården, hönshus och
soptunnor lite avskiljt samt en ganska stor trädgård med mycket träd och
buskar. Den här gården kallades i allmänt tal för ”Kaklis” eftersom det
enligt vad jag hört funnits en kakelugnsfabrik där en gång, gården låg där
Simhallen i Linköping nu ligger så vi hade nära både till bad på sommaren
och till skridskoåkning vintertid. Vi åkte skridskor på Tinnis varje dag
alla ungarna från gården, man åkte paråkning med en halsduk emellan sig, det
var trevligt när mörkret föll och lysena tändes över isen, man spelade också
grammofonmusik som gick ut genom högtalarna. En av de bästa sakerna var när
man hade fått lite pengar och kunde gå till ”Biggan” och köpa en varmkorv
oftast utan bröd, han stod ofta på kvällarna utanför ingången till ”Tinnis”
på dåvarande Vistvägen, doften av den varmkorven spred sig in till oss som
åkte där på isen.

En annan sak som vi på gården gjorde var att bygga stora snöhyddor inne på
trädgården, det var stora hyddor som vi la in gamla bitar av korkmattor i
och vi gjorde små hyllor som vi kunde ha ljusstumpar på. Nu var det så att
vi på gården låg i lite fejd med några av ungarna från Risbrinken, dom som
bodde i de sk. Barnrikehusen, dom hade ju inge trädgård eller gård att leka
på som vi hade, så därför försökte dom att rasera vår snö hydda, dom
lyckades en gång men när dom skulle försöka nästa gång så fick nog i alla
fall ett par stycken ont i fötterna, vi hade nämligen tagit vatten och
sprutat försiktigt på hyddan så det blev ett rejält ishölje som vi sedan
täckte med lös snö. Efter den betan så fick vi ha vår snö hydda ifred.

Som jag nämnde så låg gården där Simhallen nu ligger och det hus som jag
bodde i hade gaveln mot ”Tinnis” och långsidan mot Folkungavallen, så
vintertid kunde vi sitta på första parkett och titta på Isracing på Tinnis
och Ishockey på Folkungavallen. Det var ju gamla hus på gården och
fönsterbrädan/fönstersmygen var så djup att vi kunde sitta där uppallade på
kuddar och titta på gratis, på den tiden hade man konståknings uppvisning i
hockey pauserna, så när jag var liten brukade jag säga att jag ville se på
ischopescha pucken.

 

Inga-Lill