|
Utställningen ”Tåg mot Ulrika” invigdes under högtidliga
former under torsdagen. Ett trettiofemtal personer trotsade väder och vind och
samlades till museet. Anne-Britt Hult Wång, ordförande i museistiftelsen,
inledde med några välkomstord innan Lars Sandbäck höll ett intressant föredrag
om hur det gick till när en järnväg till Ulrika planerades. Järnvägen till och
med stakades ut i terrängen men sedan stannade det av. Kostnadskalkyler och
annat pekade på att det nog inte kunde vara helt givet att det skulle gå ihop
sig.
Efter Lars föredrag var det dags att titta på
utställningen. En bit modelljärnväg finns uppmonterad på ena väggen i
utställningsrummet tillsammans med diverse lyktor och lite kuriosa som, bland
annat, frakthandlingarna på en hund som vi inte med säkerhet vet om den kom fram
eller hur det gick. På golvet finns smalspårig och bredspårig järnväg markerad
med tejp och mått angivelse. Det finns resgods och förpackningar för
järnvägstransport.
I skolan visades en film om järnvägar i Östergötland. Där
fick man se hur det gick till när det begav sig. I samband med museets
julmarknad kommer årets bok ”Tåg mot Ulrika” att lämnas ut till dem som beställt
den. Där finns en närmare beskrivning av planeringen för arbetena med att få
järnväg till Ulrika. Planerna var att järnväg skulle fortsätta till Österbymo
och knyta an mot Eksjö – Österbymo järnväg. Ett annat spår skulle gå till
Rimforsa. På något vis skulle det generera två järnvägsstationer i Ulrika. Den
ena skulle ligga vid nordöstra hörnet och den andra vid nuvarande Prästgården.
Under dagen bjöds det även kaffe med rabarberpaj vilket var
uppskattat.
Ulrika museum är väl värt ett besök och man ska passa på
att sätta sig och fundera över hur den kände som stod där med pinnharven och en
trög oxe för att just påbörja arbetet. Hur många gånger skulle han behöva gå
fram och tillbaka innan det var klart.
Christer
|